iskallen

Välbehövligt kan jag säga...


Bladen är mer gröna i verkligheten.

...att det var länge sen sist...

...sitter i soffan och ser på film.

Anton reser sig upp och säger:
-Måste gå på toa.
(Kompis 1) -Jasså? Trevlig helg.
(Anton) -Tack, detsamma...
(Kompis 2) -Och go´ jul!
(Anton) -Tack detsamma...

Allt detta med kalix-dialekt.

Jag och Sanna gjorde bananpaj idag:)





Den blev god!

Jag kom nyss på råttan med att smida onda planer!



Ondingen smet!

Det var skit-gott!
Jag är såååå duktig!

Inatt hade jag en märklig dröm. Det var så att jag och Anna var i ett hus i skogen hos någon (jag minns inte vem). Sen skulle vi gå på toa.
Men det fanns ingen toa, bara ett hål ner till nå vatten. En fors rättare sagt...
Eftersom det här var en läskig dröm så ramlade vi ju såklart i, och höll på att drunkna. Vi försökte ta tag i nånting men for bara runt i vattnet.
Då bestämde sig min kära vän för att avslöja att hennes tubtop inte var nån tubtop utan ett nytt sätt att baka på. Hon höll på att baka BLÅBÄRSPAJ på sin kropp!! Detta tyckte förstås inte jag var särskilt konstigt utan smakade på den istället och den var riktigt god faktiskt. Men av nån anledning slutade det hela med att det kom en gammal kärring och sålde böcker till oss, om hur man tillverkar saker i skinn.

Nu måste jag gå och sova, jag och mamma ska till IKEA imorn!

Vårt trapphus är inget soprum bara för att det luktar som ett.
Grannar alltså, suck...

Måste man verkligen börja dunka musik klockan jävla 6 på morgonen?!
Vissa har faktiskt semester...

Jag har bestämt mig... modebloggar är det tråkigaste som finns.

Jag och alla i min familj har ett beteende. Inte många har märkt detta, vi försöker hålla det inom familjen. Det är nämligen så att vi blir fruktansvärt vresiga när vi är hungriga. Anton har fått stå ut med mycket i och med detta. En typisk dag kan se ut såhär:
Klockan är kring 5-6 på eftermiddagen, det börjar bli dags för middag. Anton säger "Ska vi börja med maten kanske?"
"DU får laga maten, det är alltid jag som gör det!" ryter jag bestämt.
"Okej, jag fixar det. Vad sägs om gröt?" säger Anton trevligt och ler.
"Nää, gröt är ÄCKLIGT!" muttrar jag fast jag egentligen inte tycker det.
"Hmm, vad finns det då att göra..." säger Anton och går och letar i kylskåpet.
"Det finns ju hur mycket som helst att laga!" säger jag och tränger undan min käre sambo och kollar i kylskåpet. Sen börjar jag ta fram och laga maten också.
"Vad vill du att jag ska göra?" säger Anton lite tyst och försiktigt.
"Hacka löken!" säger jag surt. Sen blir jag vansinnig över att han hackar löken på fel sätt, kör ut han ur köket och låser in han i vardagsrummet. Sen lagar jag all mat själv och är lika arg hela tiden över att det alltid är jag som måste laga maten.
När allt är färdigt låser jag upp dörren till vardagsrummet, väser "Nu är det klart."  och blänger på Anton. Vi sätter oss ner och Anton säger "Åh, vilken god mat du har gjort, gumman!"
"TYST DU!" halvskriker jag och börjar nästan gråta för att jag är så arg.
Sen tar jag tre tuggor mat, skiner upp som en sol och kvittrar fram:
"Och hur har din dag varit då, älskling."

Jag vaknade inatt 03.25 av att vår käre granne började vrål-sjunga låten "this laaaand this youuur laand, this laaand is myyyy laaand" fast med en annan text. Denna granne idiot-vrålade denna sång (enbart refrängen dock) i 20 minuter! Och Bella blev skit-rädd och gömde sig under sängen.
Folk har inget vett alltså! Jäkla pucko-granne...

Bella under sängen, ögonen lyser för att hon är rädd (eller så är det blixten).

Jag hittade en gammal lapp för ett par dagar sen, där hade jag skrivit ner en dröm som jag hade haft.
Jag vet inte varför, för jag brukar drömma varje natt, och väldigt knasigt.
Den här drömmen handlade i alla fall om att jag och mina kompsar skulle gå på fest. När vi kom till festen så var det två bröder som hade festen.
Men grejen var den att dom då och då transformerades till stegar(!) och då fick jag som uppdrag att bära runt dom när dom råkade bli stegar.
Men i alla fall så var det en ganska rolig fest, tills det började brinna. 
Alla sprang ut och det kom poliser som sa att det var en liga som härjade i trakten... En liga med dvärjar som hade tomtemaskar.
Det här tyckte jag var jätte-läskigt, så jag började gå  hem. 
På vägen hem så kom det en bil och körde förbi,
och nån sa: "Behöver du en vante?" Jag vände mig om och såg att det var en gubbe som satt i en bil formad som en vante.
Jag sa: "Nej, tack. Jag har redan en." Fast jag hade ingen.
Vant-bilen körde iväg och jag gick vidare. Sen när jag hade gått en bit så märkte jag att det var en till bil bakom mig.
Jag såg en röd volvo 245 full med DVÄRJAR I TOMTEMASKAR!!!
Jag sprang för livet! Jag han precis innanför dörren innan dom kom ikapp mig (dom klev ur bilen när dom såg mig, och dom har ju så korta ben).
Mitt hem var en militär-bunker på Carros gård.

Idag har jag gjort ingenting. Bara varit sjuk och eländig. Anton skulle vara gullig mot mig, eller försöka i alla fall.
Han sa; "Du får välja vilken mat du vill ha, så lagar jag den."
Jag blev så jävla glad, för det brukar alltid vara jag som gör den, fast än vi säger att vi ska laga den tillsammans. För Anton går alltid iväg mitt i allt och gör nått annat, och så står jag där själv.
Men i alla fall så sa jag till han att jag ville ha sushi, för vi hade ingredienserna till det (och jag ääälskar sushi).
Anton sa: "Nä, inte sushi, du får välja mellan pannkaka och nånting med korv..."  Jaha, tänkte jag, men pannkaka är ju i alla fall ganska gott, så det vill jag ha. Anton bestämde då att det skulle bli stekt korv och potatis.

Anton leker "Den nakne kocken"
  

Här är tiggarsvinen...
  

Gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll...
Det är såå syynd om mig!
Gnäll.